Jag började skrapa på botten
redan i mitten på oktober, jag hade nämligen tänkt att olja
undervattenskroppen. Efter ett tag började funderingarna gå runt i takt med att
den minst sagt obekväma arbetsställningen blev mer och mer outhärdlig. När
nacke, armar och axlar värkte så föddes det ena projektet efter det andra, det
var betydligt angenämare att drömma om vad som skulle göras istället för att
skrapa. När jag började inse att jag inte kunde sitta på en stol under båten
och drömma och samtidigt började ana hur mycket jobb det verkligen var blev jag
jag plötsligen lite tveksam. Inspirationen började så sakteliga läcka ut och
av min tidiga start märktes inte längre så mycket. Jag hade fått en hel del
inspiration och lust av sommarens fantastiska seglingsupplevelse men det
verkade inte som det i sig skulle hjälpa mig med det jobb som skulle göras. Som
en del, och som skulle komma att visa sig en mycket viktig del, så ansökte jag
om hjälp från renoveringsfonden. I slutet av januari kom Thomas Larsson och
tittade på båten och upprättade en renoveringsplan. I beslutet från renoveringsfonden
skulle jag även få hjälp med 2 nya rostfria bottenstockar. Det diskuterades en
hel del hur man skulle göra, val av material dimensioner nya spant eller nya
rostfria bottenstockar mellan de gamla spanten / bottenstockarna.
När valen väl var gjorda var
det bara att gå till verket. Planen var att byta 2 ekbottenstockar (vid behov)
och 2 spantpar det senare skulle bl a innebära att nästan hela inredningen
skulle demonteras (eftersom det ena spantparet gick längsmed skottet mitt i
ruffen). Sedan skulle naturligtvis skrapning av botten och efterföljande
oljning och mönja göras men jag hade ju nästan skrapat halva botten redan! Jag
insåg plötsligt att trots att det fortfarande var januari så började jag få ont
om tid med tanke på torktider för olja respektive mönja, nåväl det skulle nog
ordna sig?
Jag skrapade frenetiskt och hyvlade bort de värsta ojämnheterna och till
slut kunde jag börja olja. Det tog 3 veckor att stryka på sammanlagt 42 liter
olja/56 liter soppa sedan gav jag upp; på vissa ställen sög den fortfarande
lite olja.
Jag kommer ihåg att Thomas beskrev hur jag skulle
ta bort de gamla bottenstockarna med kofot och hur man skulle lägga något
emellan kofoten och bordläggningen för att inte skada båten osv. Jag lossade på
alla skruvar som höll fast bottenstocken och därefter kände jag lite på den
ena änden med kofoten; den lossnade och gick av utan någon som helst kraft.
Ekträt var gråsvart och fibrerna tycktes nästan helt ha förlorat sin
sammanhållande kraft om man inte räknar de iskristaller som fanns lite här och
där. Bottenstock nr 1 demonterades med hjälp av hammare och stämjärn på ett par
minuter i små, små, bitar, alltså inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Vi
hade gemensamt bestämt vad som skulle göras d.v.s. Thomas försökte gissa vad
han trodde jag skulle klara av och han gjorde vad han kunde för att få mig att
inse hur pass omfattande arbete jag stod inför. Men när bottenstock nr 1
visade sig var så pass skadad, och nr 2 likaså kunde jag inte hejda mig och nr
3 åkte ut den också: Detta skulle naturligtvis innebära att även ett tredje
spantpar skulle bytas men eftersom jag ännu var långtifrån den processen, var
det mycket enkelt att utöka arbetsbördan med 50 %. Det mesta förflöt ganska bra
jag borrade ø15mm hål inifrån i gamla nithål. På sina ställen liknade
bordläggningen snarare kavring än furu men med en ø25mm mahogny propp från
utsidan så såg det ändå ganska förtroendeingivande ut. Jag kom på ett ganska
bra verktyg till propplimning nämligen tandborste. Jag använde den till att
föra på lim inne i hållet innan jag doppade proppen i epoxi. När jag var klar
med förberedelserna för spantbytet visade det sig att det var svårt att få tag
på rätt stålkvalité i rimlig tid, och att Åke Bredelius som skulle bocka till
spanten hade mycket annat att göra än mina spant. Då började paniken att
sprida sig, jag kommer ihåg att jag skrev en väldigt lång lista (ca. 3 sidor)
med de olika moment som var kvar att göra den 4 april. Då hade jag alltså inte
monterat
vare sig bottenstockar eller spant dessutom var
sittbrunnen bara ett rektangulärt hål där de flesta tvärgående balkar var
borttagna / ruttna och diverse andra skavanker såsom delvis rutten akterspegel
och demonterade skotskenor till genuaskotet. Noggrann planering och en sak i
taget blev ett absolut måste för att få något gjort. Efter ett tag fick jag
bottenstockar som Thomas hade gjort och trots att det lät ganska hopplöst med
spanten ett tag så var de plötsligen klara. När jag beskrev för Åke hur det
gick och undrade hur mycket glapp man kunde tänkas dra in med de rostfria
skruvar som spanten skulle fästas med, ryckte han ut med Amazonen och kom hem
till mig och inspekterade det hela på plats och jag fick återigen en liten
knuff framåt. Mellan det nya spantet och bordläggningen var det ett mellanrum
ibland så mycket att jag kunde föra in mitt pekfinger. När de gamla nitarna
hade rostat och på så viss försvagat bordläggningen drogs de delvis eller helt
igenom träet och med tiden fick bordläggning en delvis ny form. Jag levererade
själv de gamla spanten till Åke men enligt honom så gjordes inte de nya spanten
med de gamla som mall, det är fortfarande för mig oklart varifrån mallen till
de nya spanten kom men jag anar att Thomas vet det.
Bottenstockarna passades till med hjälp av en elfil och sedan borrade jag för pinnbultar.
Spanten monterades utan några större missöden men jag undrar hur många
gånger jag har klättrat i och ur båten för att kolla vilken skruv
som behövdes hållas emot etc. Sittbrunnen fick nya balkar och plywood
som stängdes med epoxi och målades med diverse olika oljefärgslattar
vilket innebar att den blev vackert pistagegrön. Akterspegeln lagades
med tjärdrev och epoxi sedan blev det lite vårrustning. Jag trodde jag
hade bottenfärg hemma men när jag skulle måla insåg jag att den ena
burken innehöll giftfri färg (dock såg jag ingen skillnad på den
sidan som målades med giftig resp giftfri färg när jag tog upp båten).
Med hjälp av blöta trasmattor de 2 sista veckorna läckte båten väldigt
lite vid sjösättningen.
Denna renovering hade
inte blivit av utan hjälp från renoveringsfonden, Thomas Larssons alla
tips all tid i telefon, Åke Bredelius, Pondus Snickeri för alla goda råd
och deras snabbhet att faktiskt anpassa sina priser på rostfritt till
min plånbok och världsmarknadspriset (det finns de som säljer
rostfritt 300% dyrare ...). Med dessa erfarenheter fortsatte
renoveringen även denna vinter med några nya bottenstockar och
rostfria spant, ny mastfiskinfästning och en inombordare väntar i
skrivande stund på att monteras (och Amazonen har annonserat sin
ankomst) .
Thomas beskrev
renoveringsarbete jag stod inför som att jag befann mig i uppförsbacke.
Jag befinner mig fortfarande i uppförsbacke men den börjar plana ut
och vid 75:a klubbens årsmöte efter sedvanligt »äskande«,
tilldelades jag renoveringspriset.
Stolt skeppare på
Måsen
Mikael Hultgren