Carlsberg Challenge 2003

Av: Dennis Wetterberg, 95 S1 Kerma.

Träningssegling

Denna minnesvärda aktivitet gick av stapeln den 21-23 augusti 2003 efter nästan ett års förberedelser. Initiativtagare Jörgen Bergström på Ala-Ala hade i uppgift att svetsa samman sin personal på Carlsberg till en smidig organisation. Tuff konkurrens på marknaden och förändringar i företagsstrukturen gjorde det önskvärt att utveckla förmågan att samarbeta mot ett gemensamt mål. Detta skedde med flera konferenser och som morot hade man temat kappsegling.

Kappsegling är en sport som kräver väl utvecklat lagarbete för att uppnå bästa möjliga resultat. Man började med indelning av personalen i team där man redan från början tilldelade varje team en båt. Det var meningen att varje team själva skulle stå för all hantering av båtarna under kappseglingen. Den huvudsakligen ej seglingskunniga personalen fick god utbildning i form av kappseglingskurs hos bröderna Sundelin i Saltsjöbaden. Man gick in för uppgiften med full hängivenhet. Redan under våren var psykologikriget i full gång med flera av teamen som bland annat tagit fram egna hemsidor där man proklamerade sin överlägsenhet över de andra teamen. På det här stadiet hade man 7 stycken självklara vinnarteam med åsikten att konkurrerande team lika gärna kunde lägga sig i förväg då dessa ändå var chanslösa. Teamen tog även fram egna kläder och vimplar mm för att stärka sin image.

Ett blygsamt litet påstående i god teamanda.

Kycklingteamet får instruktioner i Gerdnys sittbrunn.

Båtarna sammanstrålade med respektive besättning vid Malma Kvarn på torsdagseftermiddagen den 21:a augusti. Efter lite allmän genomgång av rutinerna ombord på båtarna, för respektive besättning, var det så dags att träningssegla lite. Upp med seglen och ut på Nämdöfjärden. Med en måttlig till frisk västlig bris rådde perfekta förhållanden. Väl ute på fjärden tar Carlsbergsteamen över hanteringen av båtarna. Själv agerar jag tyrann som försöker få de två skotslavarna att hantera de fem tamparna i skotbrunnen på korrekt vis. Slag och gippar sitter som ... #¤!@ ... gjutet.

Kermas besättning i hårdträning.	Irmelin visar sin snyggaste sida?
Ala-Ala demonstrerar segling för babords halsar.	Gerdny, Britt-Marie, Mignon och Kerma i dragrace.

Väl i hamn igen vidtar sammanfattning av träningsseglingen och finslipning av strategierna för morgondagens kappsegling. Fortfarande hade man 7 kaxiga vinnarteam som psykar konkurrenterna. Kvällen blir inte sämre av att krogen i Malma ordnar grillfest för de utsvultna seglarna på bryggan. Detta var mycket delikat. Så småningom troppar folk av till kojs. En del sover i jakterna och en del i KSSS klubbhus.

Ett skrovmål till gastarna.

Grillmästaren i full action.

Kappsegling

På fredagsmorgonen är alla laddade. Idag skall det kappseglas. På skepparmötet redogörs för banan som startar på fladen utanför KSSS klubbhus i Malma vidare öster och söder om Stora Husarn, norr om Lilla Husarn, genom Östra Stendörren, söder om Piltholmen, genom Dalarö Ström, ett varv medurs runt Dalarö Skans, söder om Långgarn och mål vid Märsgarn. Målet för dagen är att ta sig till den förläggning som bland annat härbärgerat sjövärnskåren genom åren. Väderprognosen för dagen är inte speciellt lysande med frisk SSV vind ökande och eventuellt tidvis regn framåt eftermiddagen. Vi hade att se fram emot ca 5 timmar kryss och med tanke på att vädret troligen skulle försämras under dagen så var det lika bra att starta så snart som möjligt. På fladen var det ganska lugnt men vi visste att det skulle bli tufft när man väl kom ut på Nämdöfjärden. Det var ju trots allt så att vi seglade i Kermas så kallade fostervatten. Båtarna hade olika strategier för hur man skulle angripa seglingen, en del med rev och en del utan. Starten blev tät men odramatisk.

Jakterna jagar position på startlinjen.

Hur många 95:or? Rätt svar: ((391/17)-5)/3.

Nu började det hända saker. Ala-Ala testar kampviljan hos sitt team genom att segla på en bränning söder om Kofotsgrundet. Som ett under lyckas alla människor som flög omkring ombord hålla sig kvar i båten. 7 knop till stopp med järnköl är inte att rekommendera. Om man inte dör av de skador man åsamkar sig så skrämmer ljudet livet ur en. Men detta var nog det tuffaste teamet. Genom att bräcka loss båten med seglen kom man nästan direkt av grundet och seglade iväg en stund i motsatt riktning tills man lugnat nerverna tillräckligt för att fortsätta kappseglingen igen. Strax efteråt får gastarna på Kerma jobba genom att plocka in ett rev i den ökande vinden.

Vid Stora Husarn har Gerdny lyckats ta sig förbi Mignon som kom iväg bäst i starten. Mignon inte bara seglar fort utan blockerar föredömligt alla försök till omseglingar. Vid Piltholmen tar sig allt en ny vändning när Gerdny går norr om densamma. Mignon som ser förvirrade ut tittar vad vi gör ombord på Kerma. Men vi håller masken och siktar också norr om Piltholmen. Sedan i sista stund slår vi söder ut varvid Mignon genast följer efter. Mignon som låg tvåa ligger nu trea. Hela förfarandet liknar Monte Pytons hundrameterslopp för folk med dåligt lokalsinne. Dessutom genar man väl nära grundflaket öster om Piltholmen och utför en så kallad 'touch and go'. Dock inte värre än att man skrapar bort eventuella snäckor från kölen. Börjar ni förstå att detta är blodigt allvar för teamen.

Mignon vid lilla Husarn.

Jägare och byte har bytt roller i Dalarö.

Mignon tar ut slaget söderut ordentligt och Kerma slår tidigare in mot Dalarö och slår ut revet igen. Sedan är det katt och råtta lek genom Dalarö Ström med ca en båtlängd mellan båtarna när det är som tätast. Vi gör ett ryck runt Dalarö Skans och när vi sedan kommer halvvägs ner mot Mysingen ökar vinden rejält. Kerma revar igen och så gör även Mignon då Mysingen är ett blåshål och en grå molnmur närmar sig söder ifrån. Det kunde lika gärna blåsa upp till kuling om det vill sig illa. Mats på Mignon fick all anledning att ångra detta beslut då deras rev blev lika effektivt som en hösäck. Detta gjorde att Britt-Marie kunde passera Mignon ungefär vid Långgarn efter att ha varit ungefär varvet runt Dalarö Skans efter. Även Kerma förlorade på revet jämfört med Gerdny för vinden snarare minskade istället för ökade.

Samtidigt med allt revande så fick de otursförföljda teamet ombord på Ala-Ala en ny överraskning. När vinden ökade blev detta för mycket för storseglet trots att man redan seglade med ett rev inne sedan start. En våd sprack upp mellan första och andra revet. Detta är väl inget problem utan man tar helt enkelt in andra revet också. När detta är gjort så får man en ny kalldusch. En ytterligare våd går sönder. Detta blir droppen och då man befinner sig endast ett stenkast från sin hemmahamn vid Dalarö avbryter man seglingen.

Sista biten på Mysingen in i mål hade det börjat regna så smått. När alla jakterna hade gott i mål kom Ala-Alas besättning i Jörgens motorbåt från Dalarö. Besättningarna var väldigt nöjda med att ersätta vinden och duggregnet med förläggningens förnämliga bastu. Innan middagen hann man med lite konferensverksamhet medan man var lagom möra och mottagliga för lite hjärntvätt.

Prisutdelning

Innan man kunde fastställa resultatet var man tvungen att ha protestförhandlingar om jakternas vägval. Tävlingsledningen tog på sig ansvaret för att inte lyckats förmedla bansträckningen tillräckligt tydligt. Man var snäll och friade de jakter som valt en annan väg norr om Piltholmen, vilka var Gerdny och La Morena. Besviknast av detta var nog Britt-Marie som när allt såg som ljusast ut hade sett alla de tre framförvarande konkurrenterna Gerdny, Mignon och Kerma stäva mot sitt eget öde, diskningar varvid man själva skulle hamnat först. Nu blev istället resultatlistan som följande.

Prisbord för 7 jakter. Tabasco till tuffaste team.	Kerma, Britt-Marie, La Morena och Irmelin.
Gerdny med nöjd skeppare och pokal.	Gran från Gerdnys köl, hittad vid morgondopp.

Hemseglingen

Lördagen bjöd på strålande sol och frisk sydvästlig vind. Härlig medåka upp till Dalarö där teamen skulle lämnas. Minnesvärd segling under gynnsamma förhållanden. Jag tror att Irmelin stod för dagens prestationer när man först gippade och sånär tog ett extra ärevarv av bara farten. Sedan spirade man genuan och formligen forsade fram i den friska brisen med samma fart som de större jakterna i sin närhet. Mycket magnifik syn.

Irmelin, Britt-Marie och Gerdny på Mysingen.	La Morena och Gerdny i duett.
Britt-Marie på styrbords låring.	Övriga på babords låring.
Britt-Marie, Irmelin och La Morena vid Dalarö Skans.	Gerdny vid Dalarö Skans.

Sammanfattning

Detta var ett lyckat evenemang där alla hade roligt och bjöds på ett rejält äventyr. Det är fantastiskt att kunna samla så många större skärgårdskryssare och göra något gemensamt. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva något liknande igen.