SANDHAMNSREGATTAN 2004

av Joachim Hägg, skeppare på SK95 S4 Gerdny

Sandhamnsregattan har återigen genomförts och jag har blivit ombedd att skriva några rader om denna riktigt roliga tävling och evenemang. Riktigt roligt blev det inte bara för mig utan flera deltagare ur mer än en synvinkel som jag ska försöka förmedla i denna artikel.

Onsdagen den 21 juli startade 2004 års Sandhamnsregatta och detta år hade klädföretaget Jobman fått äran att stå som sponsor till eventet. Över 160 båtar var föranmälda och det var återigen femmor, sexor, Mälar22/30(SM), Drake, J-80(SM) och slutligen den äldsta och mest träiga av klasser… Classic Lys där det var 24 stycken(!) anmälda båtar. Undertecknad blev mäkta imponerad, tidigare har jag varit rätt besviken på att antalet anmälda de senaste tre åren inte överstigit 14 båtar någon gång. Nu var jag nöjd, helt klart! Av de anmälda fanns bl a 2 stycken 8:or, två 75:or, sex 95:or och en 150:a, en 10:a och den nyrenoverade Beduin. En mycket rolig nyhet var att 95:an La Morena fått ny ägare i Nisse Forsfält, helt klart en uppgradering från sin 40:a Trione som nu är klar för marknaden.

Hot-analys

Som försvarare av Arvid Nordqvists Vandringspris och vinnare i klassen Classic LYS, hade jag ofta tänkt och mycket på hur och om jag skulle lyckas att försvara första platsen då det hänt en del sedan sista året på flera fronter. En av Gerdnys värsta konkurrenter, Ala-Ala, hade förra året skörat sitt 20-åriga storsegel och investerat i ett nytt kryss-ställ från North. Vi är många som skämtat om att Ala-Ala hade nya segel på skutan, skulle de bli livsfarliga - den dagen hade nu kommit, ett mardröms scenario. Mats Selin med sin 150:a Mignon har knepat och knåpat under vintern efter att förra säsongen visat stort potential i hårdare vindar på kryssen. Kerma behövde man inte tänka på då de alltid är blixtsnabba och bland favoriterna. Britt-Marie hade nåtlimmat hela botten och hade stenhårt fokus på Sandhamnsregattan och att förpassa Gerdny och alla andra bakom sig i resultatlistan. Irmelin har visserligen gaffelrigg men blir riktigt farlig i friska halv- och slörvindar. Sedan har vi förstås alla andra deltagande jakter ända ned till Curt Gelins folkbåt som är svåra att hålla koll på enligt LYS.

Jag såg verkligen fram emot att visa vad Gerdny och hennes besättning skulle kunna göra mot bakgrund av denna starka startlista.

Sandhamnsregattan börjar

På tisdagen åkte jag ut med Christer Engström, en av besättningsmedlemmarna, som jag seglat tillsammans med tidigare. En strålande dag och förväntningarna började redan nu att byggas upp och vetskapen om att den besättning Gerdny skulle få, har aldrig varit så bra som inför denna tävling.

Vi kom till ett soligt Sandhamn och vi fick plats på huvudbryggan och började att knalla omkring och se oss om. Den stora skillnaden från tidigare år var att denna upplaga var mycket mer visuell med fler flaggor och logotyper både från Jobman och Texstar. Pool-området hade utställningstält och med en kommande tävling i RC-båtar i bassängen med konstgjord vind. Nytt för i år var regattapasset som man kunde köpa för 100 kr där bl a två öl, några tröjor ingick plus lite till.

För vår klass var det dock lite skillnad jämfört med tidigare då KSSS hade delat upp seglingarna i två paket. Det första paketet var tre seglingar på tre olika skärgårdsbanor. Paket nummer två inkluderade bara seglingen på lördagen som kom att kallas Kanholmsbanan och den seglades första gången 1877 och det kan vi tacka Calle Vedin på KSSS för att han dök ned i arkivet och letade. Gerdny hade förstås anmält sig till alla tre.

Captain Bligh möter Svennis

Som individ måste man ofta ta ett steg utanför sin lilla ruta och titta in se hur saker och ting ser ut. Genom åren har jag varit ganska hård mot mina gastar och denna gång var annorlunda då jag varit med om tidigare seglingsprojekt som gett mig en hel del tankeställare. Detta kunde jag använda för min egen utveckling och till och med få mina gastar att tappa hakan av förvåning och glädje. Captain Bligh skulle bli en snäll och go Svennis istället för att riskera ett myteri ombord.

Att Oddan var ombord, skapade en mycket trevlig och konstruktiv stämning ombord där allas revir var öppna för förändring utan klagomål från någon. Nu jobbade vi verkligen som ett team och det kändes kanon och det skulle vi fortsätta med under hela regattan. Att vara mer tydliga mot varandra skapar färre missförstånd och ökar effektiviteten ombord som i sin tur förhoppningsvis skapar en fördel under en tävling. Oddan hade ett sätt som gjorde alla lugna, även mig och det gjorde verkligen nytta.

Gastarna Pontus och Niklas har tidigare berättat för andra att jag är den enda skeppare det träffat som är skitförbannad när jag är i ledningen som en kul grej för oinvigda. Det ska dock tilläggas att större delen av min ilska har nästan bara riktats mot vädrets makter än mina gastar. Men det kanske gastarna inte orkar lyssna på och det kan jag förstå nu. Men det är dock en LYS-tävling och det avstånd som man leder med, kanske inte räcker och därför måste man segla maximalt hela tiden.

Jag hade (nästan) inga ilskna utbrott denna regatta och det störde en del av de gastar som varit med tidigare och det hände att de kom fram och undrade om jag mådde bra eller om det har hänt något. Jag sa att allting var OK och de suckade en aning och sade sedan att de i princip hade sett fram emot att höra vad jag skulle bli vansinnig på denna gång. Gastarna var ändå mycket nöjda och de kommer tillbaka för nästa regatta, har de sagt.

Dag 1

Första dagen bjöd på en ny för tävlingen bana som går runt Sandhamn motsols i två varv. Denna bana har använts av Oops-trimaranerna vid flera tillfällen och nu var det vår tur. Jag måste säga att denna bana är faktiskt riktigt kul och påminner om en triangelbana, fast med öar som rundningsmärken.

Starten var relativt odramatisk och de flesta valde att starta vi läbojen. Vi startade förstås längst upp i lovart, så nära Skanskobben som möjligt för att klara den gröna pricken som låg precis i rumbline för dagen. Den båt som vi ansåg vara det största hotet, Ala-Ala, gick över startlinjen för tidigt och fick vända och starta på nytt. Efter ca 10 minuter så stabiliserades vår ledning och vi började se var våra konkurrenter låg. La Morena och den finska 8:an Vågspel låg i lä om oss och tappade stadigt både i fart och höjd. Ala-Ala hade tagit upp jakten på oss i toppen. Gerdny bokstavligen slickade en av de domarbåtar som hade ansvaret för Mälarbåtarnas bana och ingen hade lagt märke till vårt antågande förrän vi passerade i 8 knops fart på ca 2 meters avstånd. Det var en del funktionärer som satte kaffet i halsen och styrman på båten hoppade till rejält - kul när man har den effekten på folk!

Nisse Forsfält på La Morena gör en stark debut.

Finska Vågspel utan nerver.

Det som inte var kul var att de flesta som startade i lä nu kom in på Mälarbåtarnas bana för babord och tvingades slå för att undvika kollisioner. Till skillnad från övriga båtar, slog inte den finska 8:an utan dundrade in i startfältet med full fart. Vi stod där maktlösa och såg på hur Vågspel pressade undan småbåtarna utan att väja likt en strike i bowling. De slog till slut och kunde fortsätta fast med ett antal MYCKET irriterade och förbannade skeppare på Mälarbåtarna. Det kan även nämnas att Vågspel strax efter denna fadäs, fick stora problem med förstaget men de seglade vidare och slutförde racet, tuffa grannar vi har.

Vinden låg på ONO och när vi rundade bakom Sandön, försvann vinden mer och mer och vi tvingades ta ut svängen för att slippa lä av Sandön. När man ligger i ledningen och har ett tidshandikapp så blir varje fartminskning en grogrund för stress och vi försökte hela tiden att räkna fram hur vi låg i förhållande med alla andra båtar och chansen var god att vi skulle klara av det. Men gummisnodd-effekten kan verkligen få en att hoppa till. Vi gick in på varv två och den stora skillnaden var nu att Ala-Ala hade tagit upp fighten med andrabåten La Morena och kunde slutligen passera. En stark upphämtning tycker vi på Gerdny, lite väl stark kanske.

Vi gick slutligen i mål efter ytterligare ett varv och nu var det en spänd väntan och förhoppningen var att vår seglade tid skulle räcka beräknat - och det gjorde den också.

Den finska 8:an Vågspel fick göra en brandkårsutrycknings kampanj i hamn hos Mälarbåtarna för att inte bli lynchade och fred slöts slutligen med glada miner som slutresultat då egentligen ingen eller inget kom till skada förutom att Vågspels förstag var kaputt.

Sopgubben del I Varje kväll var det utdelning av Daily First och andra priser till ledarna i respektive klass efter den första dagen. Vi fick en relativt stor silverbuckla och lite andra saker plus att jag fick en ledartröja som den i Tour de France men där upphörde likheterna - för den här var grymt ful. Man fick inte lämna scenen förrän man hade tagit på den. Tänk er en tröja som har en kornblå färg med ilskna limegröngula kortärmar. På magen ligger en horisontell limestripe omgärdad av två helfula reflexband och på ryggen står det Leader Day 1. Man kunde lugnt säga att man inte ville ha denna på någon längre tid då man fick kommentarer som att sophämtningen var lite tidig idag och undrar om man kunde komma tillbaka tidigt på morgonen istället då de skulle slippa att se en. En del ville att jag skulle komma och lägga asfalt på deras uppfarter och vissa bara fnissade och pekade och fick inte fram ett ord. Vissa säger att en seger är ljuv men tröjan gladde bara andra tror jag. Blir det en lika ful tröja till om jag vinner fler gånger undrade jag oroligt.

Segling 2

Bana nummer 2 var en bakvänd variant av Harö runt men pga vindriktningen skulle den seglas i motsatt riktning jämfört med tidigare år. Det var en bra idé för att kryssa upp i sundet mellan Bedarö och Storö inte är speciellt kul eller genomförbart, sundet är på sina ställen 20 meter brett. Starten gick som vanligt vid Skanskobben och denna gång skulle vi verkligen inte ha lovartspositionen för oss själva. Vi såg direkt att där vi var, ville alla andra vara också, allt från en liten 15-jakt till en tvåmastad koster för att inte nämna alla andra 95:or som skulle täcka oss vid starten.

Ala-Ala visade tidigt att de ville ha vår plats och i pre-starten försökte hon att erövra lovartsfördelen men vi försvarade den med alla knep vi kunde. Vi följde efter på dykningar och parerade luffningar och lyckades hålla oss ovanför, försvarandes lovartsfördelen. När skottet gick hade vi redan en tidig ledning som vi sakta men säkert kunde utnyttja.

Full fart ut på banan och vi förberedde segelbyte med genuan när det blekade ur och hissade focken när det brallade i. På väg ut på Kanholmsfjärden började vinden öka och den genua som vi hade uppe, började må lite dåligt så vi bytte till fock igen. Uppe vid rundningen av St Fjärdholmarna började ett krig med mycket skiftande vindriktningar i 8 m/s. Jag var ovan vid detta och fick verkligen kämpa för att behålla den höjd som skulle visa sig vara så viktig.

Efter ett extra slag lyckades vi komma in i det lilla hål som var obligatoriskt för att till slut nå det sund mellan Bedarö och Storö. Resten av våra konkurrenter var tvungna att slå fler gånger och det gav oss ytterligare försprång.

Fort upp med genuan och ta den lilla vind som fanns i sundet och genast infann sig problemet om vi skulle ha genuan upp på Rödkobbsfjärden eller om vi skulle köra på säkerhet istället men det blev genuan och hjälp vilken resa det blev. I den hårda slören och med höga vågor ända från Björkskär, låg loggen på mellan 12-13,5 knop. Vattnet sprutade överallt och alla jobbade järnet med att småtrimma hela tiden.

När vi skulle ned i sundet mellan Korsö och Björkö var det dags för en gipp och om man bara missar lite grann så får Gerdny ett eget liv vilket ofta resulterar i en våldsam skärning och det var precis det som hände för det pangade till rejält i riggen och hon skar upp rejält, konstigt att inget gick sönder.

Efter defilering in i mål vid poolbryggan så lade vi till vid paradbryggan och ordnade snabbt upp båten och satte oss ned och väntade. Det skulle visa sig att vi hade det försprång som vi behövde och spikade lite till även denna dag.

Återigen var det dags att ta emot den sjukt fula ledartröjan och denna gång fick vi en fin bok om Gotlands fyrar som kan komma till användning om den svenska sommaren fortsätter som den varit tidigare denna säsong. Visst ja, en silver buckla till med Daily First på fick vi.

Kanholmsbanan från 1877

Dags för segling nummer tre, den viktigaste av dem alla då det gällde för alla 95:or att tävla om den åtråvärda Laurin-pokalen. Varje skärgårdskryssareklass får bara chansen att vinna den vart sjunde år så visst låg det lite nervositet i luften. Det var många på startlinjen och alla var där utom vinden så starten sköts upp en tid tills vinden var tillräckligt bra.

Gastholmsgrund startpaviljong signalerar uppsjuten start.

Gerdny driver omkring i startområder innan start.

Starten återupptogs med mycket kort varsel anser vi då vinden fortfarande var svag och vi kunde inte positionera oss riktigt som vi ville. Starten gick och vi tyckte vi fick en superstart men genast kom ett dubbelskott och vi tittade oroligt om det var vi som kommit över linjen lite för tidigt och vi såg att vi var först över linjen och jag tog ett snabbt beslut att vända och gå tillbaka och starta om. Detta visade sig vara helt onödigt då dubbelskottet gällde Mignon då de var på fel sida om startlinjen - så pass långt från startlinjen så jag hade inte räknat med att det var hon som fick skotten.

Nåväl, vi kom igång snabbt igång med en lästart och fick en riktigt bra bog ned till första rundningen som var sunden mellan öarna Gökskäret och Långholmen. När vi väl kom ned mot sundet började vinden att växla i både styrka och riktning och Ala-Ala som startade i lovart hann ikapp oss. Vi tappade ledningen genom sundet och började jaga dem och det var inte långt mellan båtarna, ibland så nära att man kunde utan problem byta plats på besättningarna.

Ala-Ala i leder tätstriden med minsta marginal.

Full koncentration och barlasten mitt i båten.

Äntligen förbi det besvärliga sundet mellan Gökskäret och Långholmen.

Britt-Marie vädrar spinnakern.

Ala-Ala föll av mot passagen mellan Långholmen och Långholmsgrunden och nästa etapp skulle bli en lång slör/halvvind till nästa rundningsmärke som låg i den nordvästra delen av Kanholmsfjärden. Vi låg hack i häl efter Ala-Ala och på det här sättet skulle vi inte komma om och vi började se oss om efter andra vägar till märket och vi såg lite mer krusningar mot mitten av fjärden och valde att skära upp mot det och vi visste att chansen fanns att bli helt strandsatta då det nästan alltid är bättre att följa kanterna på Kanholmsfjärden. Lyckligtvis lyckades vi få en bra vindvinkel så vi kunde bevara den farten vi hade medan Ala-Ala hopplöst tittade på när vi bytt fil och körde om. Separationen i sidled var ungefär 200 meter och det kunde de inte reparera och vi drog vidare. De ansåg nog att vi skulle få platta sista biten för att kunna runda pricken och då skulle de komma ikapp men ödet ville annorlunda då vi lyckades behålla mycket bra fart i båten och när vinden vred emot, föll vi av mot pricken. Britt-Marie hade satt sin 250 kvm stora spinnaker och kom ångande förbi Ala-Ala och vi undrade om de även skulle komma ifatt oss också för nu går tiden långsamt och man började undra om den där pricken skull närma sig någon gång men vi gjorde ca 5,7 knop så nog skulle den det.

La Morena håller undan för Vågspel och Stella Polaris?

Britt-Marie passerar Ala-Ala och Kerma.

Äntligen rundade vi pricken och kunde köra en relativt öppen kryssbog och det är då Gerdny verkligen visar sin prestanda och vi drog ifrån resten av fältet sakta men säkert. Jag älskar den här båten!

Gerdny rundar först vid pricken på västra Kanholmsfjärden följd av Britt-Marie.

Gerdny, Britt-Marie, Ala-Ala och Kerma på väg mot Fjärdholmarna.

Britt-Marie jagas av Ala-Ala vid rundningen av Fjärdholmarna.

Britt-Marie och Ala-Ala i kryssduell på Kanholmsfjärden.

Ala-Ala och Britt-Marie på väg in i sundet mellan Harö och Skarprunmarö.

Rundningen av St Fjärdholmarna gick perfekt och det var dags för pinkryss ned mot Gastholmsgrundet där vi sedan skulle in i sundet mellan Harö och Skarprunmarö. Det var en ganska jobbig sträcka då vinden vred och ändrade i styrka och lälandet kom väldigt nära ibland.

Tångruskor

Vid Getholmen tog vi ett beslut om att försöka pina oss förbi klipporna utan att slå och det var ett högt spel för när vi väl kom nära uddarna så hade vi inget utrymme att slå på då vi låg alldeles för nära klipporna och med en sjunkande fart på loggen. Plötsligt sa Christer att vi inte skulle gå närmare klipporna och jag undrade varför han tyckte det och han bara svarade att jag själv skulle ta en titt. Jag tittade ned i vattnet vid relingen och fick ett par urtjusiga tångruskor i blickfånget. Fler och fler tångruskor visade sig och jag kunde inte riktigt bedöma på vilket djup de befann sig på men det var mycket grunt kan jag säga. Att vi inte gick på grund där var för mig en gåta. Vi måste ha passerad denna grundknalle med bara ett par decimetrar till godo och jag blir rejält skakis nu när jag tänker på det efteråt. Återigen ned i sundet mellan Korsö och Björkskär/Lökholmen och ingen annan båt i sikte.

Inget målskott

Vi närmade oss mållinjen vid poolbryggan och letade efter Calle Vedin och Lasse Strömberg som skulle skjuta skottet och ta alla måltiderna. De gick inte att se någonstans och vi fick ta vår egen måltid själva, kanske vi är diskade undrade vi och först när vi lagt till vid bryggan, kom en mycket förvånad Lasse Strömberg rusande och med alla grejor under armarna och frågade om vi hade brutit. Vi svarade att vi hade gått i mål och Lasse blev mycket förvånad och stressad. Vi sa att om han stod där och såg förvånad ut en längre tid, skulle Ala-Ala hinna i mål också utan tidtagning eller tut. Lasse rusade med rullande ögon mumlandes om att det var en snittfart på över 7 knop. Han sprang vidare mot målområdet och han lyckades tuta in alla andra deltagare. Senare på eftermiddagen kom även Calle Vedin till båten och ursäktade sig att även han inte hunnit med i svängarna. Vi tyckte att det var en kul liten historia.

Blöta sopgubben Del III

Jag, Fredrik, Christer och Jonas skulle äta middag före prisutdelningen och vi visste inte riktigt när vi skulle vara tillbaka och då fick vi till svar av Fredrik Feltreich att prisutdelningen skulle starta 19.15. Bra tänkte vi och så gick vi till värdshuset och åt. Vid 18.30 gick vi tillbaka till stora bryggan och halvvägs hör vi på PA-systemet att andra pris gick till Ala-Ala och att första priset började närma sig och vi började alla springa för allt vad benen höll och kom precis fram till scenen för att ta emot första priset och då möttes vi av att Niklas redan stod där och höll upp pokalen i sin ensamhet med världens största smajl och när vi kom upp, kom även resten av besättningen upp och tog emot priserna. Utöver pokalen vilket visade sig vara för tredje gången den fula ledartröjan som jag kunde svära på var mindre än tidigare. Tyvärr visade det sig att utdelningen av Laurinpokalen redan hade gjorts och det var synd att man inte var med och fick ta emot den men den var ändå Gerdnys ägo. Sedan var det baddags och alla tog tag i en del av mig och det var lönlöst att kämpa emot. Rätt varmt i vattnet för att var 14 grader och sedan började det regna gastar i vattnet runt omkring mig. Ingen klarade sig undan från ett dopp i Gerdnys besättning. När jag väl kom upp möttes jag av Leif, Jobmans chef som undrade om jag ville ha en torr vinnartröja istället men jag avböjde lugnt men bestämt, det måste bli ett slut på psykningarna och påhoppen tänkte jag.

Gerdnys lyckliga besättning vid prisutdelningen.

Det finns priser kvar till andra sedan Gerdny hämtat sina.

Nu är det snart dax för Jockes bad.

En nöjd skeppare svalkar av sig.

Avslutningsvis måste jag säga att Sandhamnsregattan återigen har visat sig vara ett riktigt bra arrangemang för alla seglare och kan bara hoppas att det blir lika bra nästa gång med samma sponsor och kanske med ännu fler jakter men nästa år fyller KSSS 175 år och då kanske Classic LYS tar ett sabbatsår från Sandhamnsregattan pga alla andra evenemang som händer under juli nästa sommar för våra båtar i KSSS's regi. För oss och Gerdnys del kunde den inte ha utvecklats sig bättre, till och med RC-båtstävlingen hamnade i Gerdnys besättnings händer genom Christers fantastiska uppvisning i bassängen. Han vann en av tävlingsbåtarna, ett stort grattis till honom.